jag börjar faktiskt tröttna på detta som just nu pågår i mitt liv. De är bara onödigt tjafs om allt och ingenting. Och hur man än ser på saken så nöjt de enligt honom mitt fel. Jag ser inte direkt rättvisan i de hela. Är de meningen att jag inte ska kunna prata med honom även ifall han sitter och läser eller spelar, som han faktiskt gör hela dagarna. Ska jag vara den som måste skrika för att bli hörd? Jag vet faktiskt inte vad jag ska göra för att få ett stopp på de, för att få en normal vardag. När blir det min tur att ha det perfekta livet som alla andra har? Är de meningen att jag ska må dåligt för att de inte går att kommunicera ordentligt? I think i need some help! Snart står jag faktiskt inte ut längre.
Har bi idéer så kan ni gärna få skicka över dom, jag börjar få slut på mina nämligen.
Nu har jag fått skriva av mig de värsta iaf. Så hare gött!
Puss och kram!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar